/ den 26 juni 2023 / Kategorier: Nyheter juni 2023 EU förordning om restaurering av natur Rådet har nått en överenskommelse (allmän riktlinje) om ett förslag till förordning om restaurering av natur. Genom förslaget ska det införas återhämtningsåtgärder som omfattar minst 20 procent av EU:s landområden och 20 procent av dess havsområden senast 2030, och alla ekosystem som är i behov av restaurering senast 2050. Förslaget fastställer specifika rättsligt bindande mål och skyldigheter för restaurering av naturen i vart och ett av de förtecknade ekosystemen – från jordbruksmark och skog till havs-, sötvattens- och stadsekosystem. Den allmänna riktlinjen kommer att fungera som ett mandat för förhandlingarna med Europaparlamentet om lagstiftningens slutliga utformning. Rådets viktigaste ändringar I rådets text fastställs en balans mellan ambitiösa mål för restaurering av naturen och flexibilitet för medlemsländerna i genomförandet av förordningen, samtidigt som lika villkor bibehålls och den administrativa bördan minskas. Restaureringsskyldigheter Rådet enades om att medlemsländerna skulle genomföra restaureringsåtgärder så att minst 30 procent av de livsmiljöer i landbaserade, kustnära, sötvattensbaserade och marina ekosystem som inte är i gott tillstånd ska bli det senast 2030. Detta skulle gälla för minst 30 procent av den totala arealen för de livsmiljötyper som bedöms som inte i gott tillstånd och inte för arealen för varje livsmiljögrupp, vilket var vad kommissionen ursprungligen föreslog. Medlemsländerna skulle dock fastställa restaureringsåtgärder för minst 60 procent senast 2040 och för minst 90 procent senast 2050 av den areal i varje livsmiljögrupp som inte är i gott tillstånd. Medlemsländerna lade till ett undantag för marina områden med livsmiljöer med mjuka sediment. För mjuka sediment kan medlemsländerna tillämpa en lägre procentsats för målen, och målet för 2030 skulle inte gälla. Kravet på icke-försämring För de områden av livsmiljöer som omfattas av restaureringsåtgärder enades medlemsländerna om att de skulle se till att det inte sker någon betydande försämring. I områden som redan är i gott tillstånd eller där restaureringsåtgärder ännu inte har genomförts, särskilt utanför Natura 2000-nätverket av skyddade områden, ska medlemsländerna försöka vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra betydande försämring. Detta skulle leda till en resultatbaserad skyldighet för de förstnämnda områdena och en insatsbaserad skyldighet för de senare. Kunskapsluckor Medlemsländerna var eniga om att det saknas uppgifter om vissa livsmiljöers tillstånd och att det därför är svårt att kvantifiera förbättringen av dem. Medlemsländerna enades om att kvantitativa restaureringsåtgärder endast skulle tillämpas på områden där livsmiljöernas tillstånd är känt. För landbaserade livsmiljöer skulle medlemsländerna ha fram till 2030 på sig att fastställa 90 procent av livsmiljöernas tillstånd. För marina livsmiljöer skulle 50 procent av kunskapsluckorna vara täckta senast 2030. Alla livsmiljöers tillstånd måste vara kända senast 2040, med undantag för mjuka sediment där tidsfristen förlängs till 2050. Ekosystemspecifika skyldigheter Förslaget innehåller skyldigheter som är specifika för ekosystemen, och rådet har infört olika flexibla lösningar. När det gäller urbana ekosystem ersatte rådet till exempel kvantitativa mål med en skyldighet för medlemsländerna att uppnå en ökande trend i urbana grönområden tills en tillfredsställande nivå uppnåtts. Rådet behöll kravet på ingen ”nettoförlust”, enligt vilket ingen nettoförlust av urbana grönområden och trädtäckning i stadsområden bör inträffa fram till 2030, jämfört med när förordningen träder i kraft, såvida inte ekosystemen i städerna redan till mer än 45 procent består av grönområden. Rådet mjukade upp målen för återvätning av torvmark för att ta hänsyn till att vissa medlemsländer påverkas oproportionerligt av dessa skyldigheter. Rådet planerar att restaurera 30 procent av de dikade torvmarker som används inom jordbruket senast 2030 och 50 procent senast 2050. De medlemsländer som påverkas mycket har möjlighet att tillämpa en lägre procentsats. Rådet gav större flexibilitet i användningen av indikatorer för att övervaka skogsekosystem. För landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald i jordbruksekosystem, såsom häckar, trädrader, jordlotter, diken, dammar eller fruktträd, lade rådet till möjligheten att inrikta åtgärderna på sådana som är nödvändiga för att bevara den biologiska mångfalden. Rådet lade till en skyldighet för medlemsländerna att se till att återställd konnektivitet hos vattendrag bibehålls. Nationella restaureringsplaner Enligt de nya reglerna ska medlemsländerna regelbundet lämna in nationella restaureringsplaner till kommissionen som visar hur de kommer att uppnå målen. De ska också övervaka och rapportera om sina framsteg. Rådet valde en stegvis metod. I stället för att lämna in fullständiga planer fram till 2050 två år efter det att förordningen träder i kraft skulle medlemsländerna först lämna in nationella restaureringsplaner som omfattar perioden fram till juni 2032, med en strategisk översikt för perioden efter juni 2032. Senast i juni 2032 ska medlemsländerna lämna in restaureringsplaner fram till 2042 med en strategisk översikt fram till 2050. Senast i juni 2042 ska de lämna in planer för perioden fram till 2050. Rådet lade till möjligheten för medlemsländerna att i sina planer ta hänsyn till särskilda nationella avvikelser i fråga om sociala, ekonomiska och kulturella behov, regionala och lokala särdrag och befolkningstäthet, inbegripet de yttersta randområdenas särskilda situation. Rådet harmoniserade i möjligaste mån övervaknings- och rapporteringscyklerna med befintliga rapporteringscykler i annan miljölagstiftning för att skapa samstämmighet. Föregående artikel EU lag om naturrestaurering Nästa artikel Nya regler för maskiner Skriv ut 180 Betygsätt artikel: Inga betyg Tags: naturvård Fler länkar Rådet enas om förordningen om restaurering av naturEU rådet